Det är dag tre och rubriken lyder mina föräldrar. Vad kan jag berätta om de förrutom att de är lyckan och stommen i mitt liv? Att jag uppskattar och älskar de mer än något annat i hela den här vida världen, att jag skulle bryta ihop utan de? Det här inlägget är inte enkelt att skriva, det är aldrig enkelt att uttrycka sin känslor, speciellt såhär på en blogg. Även fast jag inte alltid är den idealiska dottern så vet de att jag älskar de så mycket som jag gör.

De är båda från Somalia, pappa är 45 och mamma är 39, de har vart gifta i ungefär 20 år blir det nu. Pappa är egenföretagare och mamma är undersköterska. Om jag skulle få barn vill jag defenitivt bli så bra föräldrar som de är, om ens jag lyckades bli hälften så bra så är jag lyckad. De ställer alltid upp för oss och andra i släkten, de bryr sig om alla i sin omgivning. Jag är väldigt bra vän med både mamma och pappa, på var sitt sätt. Båda är väldigt roliga och skämtsamma av sig och jag har liksom alltid roligt med mina föräldrar. De är inte tråkiga och stela föräldrar direkt, och det är jag otroligt tacksam för. Pappa kan man säga är den mer stränga och överbeskyddande, vilken pappa är inte det liksom? Men han är också den som drar mest skämt och när han är på bra humör så mår hela huset bra, och tvärtom. Han har ganska hett temperament och det har jag defenitivt ärvt från honom. Även fast jag på första ögonkastet ser ut som mamma så har jag flest drag från pappa. De betyder allt för mig och lite mer, skulle aldrig få för mig att vara otrevlig mot de eller göra de något ont.  

Hm.. vet inte vad jag ska skriva mer än det, det finns mycket att skriva men jag tror jag avgränsar här.