ta sabbatsår. resa runt världen. jobba. stanna hemma. fortsätta plugga?
och i så fall till vad? jobba? men med vad då? om jag ska resa då? vart?
vad ska man göra? vart ska man ta vägen!? jag får panik.

jag vet att det är ganska lång tid kvar - men en sak jag har lärt mig är att tiden
går ofantligt fort. och det finns ingen tid att slösa. så vad ska man göra?

det är nu de irriterande och konstiga tankarna dyker upp..

• När jag ska käka flingor så brukar jag låta flingorna stå i mjölken en stund innan
  jag ska äta så att de hinner bli mjuka. Sedan brukar jag värma de i mikron.
  
• Om dusch-draperierna är fördragna när jag ska använda toaletten så brukar jag
  dra upp de igen, för jag har alltid för mig att någon gömmer sig bakom.
  
• Jag brukar gå och lägga mig ungefär en kvart innan jag ska sova så att jag kan
  tänka och fundera lite. Det är då mina konstigaste tankar kommer fram.
  
• Jag kan börja gråta av att lyssna på musik. Jag behöver bara vara på ett deppigt
  humör och då kan forsen börja rinna. Mest grinar jag till låtar av Coldplay.
  
• Jag hatar att sätta mig på en plats på tåget där sätet är varmt eftersom att någon
  har precis suttit där. Vet inte varför, men har alltid tyckt att det är sjukt obehagligt.

Hmm. Jag har snart gått klart mitt andra år på gymnasiet. Mitt andra år.
Det är helt galet hur tiden går fort. Om det är något som skrämmer mig så
är det nog att när jag är gammal och grå så står jag där helt chockerad över
hur tiden har gått fort, och att jag dessutom inte har gjort något av mitt liv.

Jag tycker att man borde göra det absolut bästa av sitt liv, medan man kan.
Det behöver inte handla om att man ska göra precis allt som kan göras, allt
för galna saker som att hoppa bungy jumping. Man kan försöka göra dagen
snäppet bättre med att kanske tända några ljus när man badar ett bubbebad.
Ta och köpa den där favorit glassen som du annars inte vill unna dig.
För du är värd det. Som tjej (oftast är det faktiskt så) så känner jag att man är
lite extra försiktig med att göra som man vill. Det finns vissa normer som ska
uppfyllas av oss. Och det hatar jag.

Även fast man kanske inte har möjlighet att göra precis vad man vill och när
man vill det så kan man göra små saker som jag redan nämnde. Jag lovar
att sådant hjälper.

Inlägg som jag inte lyckades publicera igår eftersom att mitt internet var
borta! Varning för relativt långt inlägg.

Jag är egentligen glad över att mina föräldrar är relativt stränga. När man ser hur
vissa har det i klassen, att de kan vara borta hur länge som helst, hela natten lång
utan att ens få ett samtal, så skulle jag nog heller inte vilja ha det. Men sen och andra
sidan blir det väldigt jobbigt när de hela tiden ska hålla på och oroa sig, jag är nästan
vuxen, och när jag säger det till de svarar de bara att jag alltid kommer vara deras barn.
Det finns mycket positivt med att ha föräldrar som jag har, ett är att jag faktiskt har en
väldigt nära relation till de. Och det skulle jag inte byta ut mot några sena kvällar alls.

Varför jag tar upp det nu är att det egentligen är ganska nytt med vänner som får göra
precis vad de vill. Innan jag började på THG umgicks jag mest med människor med
utländska bakgrunder, precis som mig, och därför har vi väldigt olika kulturer från
svenska ungdomar. Och nu när alla får göra precis vad och hur de vill så känns det
lite som att man inte hör hemma, att man alltid inte kan vara med sina vänner och hålla
på och festa hela natten. Som jag också har nämnt så är jag ändå inte festar typen.
Jag stannar nog hellre hemma och tar det lugnt.