Lite ångestkänslor, lite panik, lite av allt. Jag vet inte hur det
kommer gå på matteprovet och jag hoppas, hoppas, hoppas att
jag klarar det. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Efter SACO-mässan som var förra veckan så är det många frågor
som handlar om framtiden, vad man ska ta sig till och hur jag ska
göra för att nå mitt mål. Jag är inte 100% säker än på vad jag vill
göra, men jag har en plan som jag tror kommer bli den som jag
satsar på. Men jag tycker att alla nuförtiden låter ens jobb definera
en. Klart man ska satsa på sådant man tycker om att göra, men
jag måste vara realistisk - det är svåra tider vi lever i. Och min plan
är att ta något som jag tror kommer kunna ge mig ett jobb i framtiden,
hur mycket eller lite det än ger. För jag har ett större syfte för mitt
liv.bJag vill kunna hjälpa andra, för jag vet att alla är födda för att
göra något av sitt liv. Man måste bara veta vad.

Alltså jag har så mycket som jag vill göra av livet, men det är svårt!
För jag vill verkligen inte sluta upp som flera i min omgivning.
Jag vill inte se tillbaka och tänka, fan att jag inte gjorde så.

Hm.. När jag tänker efter så är det nog inte bara ångestkänslor och
panik för matteprovet. Det är nog lite av allt i livet som jag är rädd
för. Misslyckande kanske? Krossade drömmar? Men jag ska lyckas.
Jag måste lyckas. 
 
 

Kings of Leon - Day old Blues