Inlägg som jag inte lyckades publicera igår eftersom att mitt internet var
borta! Varning för relativt långt inlägg.

---

Igår var det informationsmöte för föräldrarna angående klassresan till Rom.
Jag har ju redan informerat er om min överbeskyddande pappa, så jag hade
bestämt mig för att låta honom gå till mötet utan att berätta vad det egentligen
handlade om. Så att lärarna skulle få ge ordentlig med information så att han
verkligen slapp vara orolig. Han gick dit och när han kom tillbaka var han liksom
besviken. För att jag inte "vågade" berätta vad det egentligen handlade om.
Det sista som han vill är att hans egen dotter inte ska kunna berätta allt för honom.

Jag är egentligen glad över att mina föräldrar är relativt stränga. När man ser hur
vissa har det i klassen, att de kan vara borta hur länge som helst, hela natten lång
utan att ens få ett samtal, så skulle jag nog heller inte vilja ha det. Men sen och andra
sidan blir det väldigt jobbigt när de hela tiden ska hålla på och oroa sig, jag är nästan
vuxen, och när jag säger det till de svarar de bara att jag alltid kommer vara deras barn.
Det finns mycket positivt med att ha föräldrar som jag har, ett är att jag faktiskt har en
väldigt nära relation till de. Och det skulle jag inte byta ut mot några sena kvällar alls.

Varför jag tar upp det nu är att det egentligen är ganska nytt med vänner som får göra
precis vad de vill. Innan jag började på THG umgicks jag mest med människor med
utländska bakgrunder, precis som mig, och därför har vi väldigt olika kulturer från
svenska ungdomar. Och nu när alla får göra precis vad och hur de vill så känns det
lite som att man inte hör hemma, att man alltid inte kan vara med sina vänner och hålla
på och festa hela natten. Som jag också har nämnt så är jag ändå inte festar typen.
Jag stannar nog hellre hemma och tar det lugnt.