Paulo Coelho i mitt hjärta! Inte visste jag att en människa kunde fånga känslor på ett sånt utförligt och passionerat sätt. Ord betyder oftast inte mycket, i alla fall inte för mig, men hans ord fångar och stannar kvar.

Är lyckligtvis klar med min resolution på FN arbetet. Fattar inte varför den här uppgiften är särskilt nödvändig, helt ärligt? Nämnde att det faktiskt är mindre än två månader kvar till studenten nu och jag kan helt ärligt inte fatta att det är sant. De här tre åren har gått i ultrarapid, det är läskigt hur snabbt det har gått. Fatta att jag inte ens hänger med i mitt eget liv. Vad kommer hända sen? Framtidens ovisshet är och kommer alltid förbli något skrämmande. Jag önskar jag hade en bok som kunde berätta vad som skulle hända. Eller kanske inte? För även om jag hatar överraskningar, och älskar att veta allt innan det händer, så vet jag att jag ändå gillar livets små vändningar. För det är av livets händelser som vi lär oss något. Vi defineras av våra upplevelser. Inte nyheter precis, jag vet, men om man tänker lite på det så får det en helt ny betydelse. Nästan allt som vi har vart med om, som vi har upplevt och sett, har format oss till de människor vi är. Hm..

Jag ska sluta babbla nu, vet inte ens vad jag snackar om och helt ärligt vet jag inte vad jag vill uppnå med det här inlägget. Ska ta och koka lite té, läsa lite i min bok och sedan lägger jag mig. Besitos!