Har fått en viss klarhet. Ni vet ibland när allt är lite lulligt i livet
och man inte riktigt vet vad som händer och vart man ska ta
vägen? Hatar den känslan men känns som att jag vet lite mer
om hur jag ska klara av vissa saker. Det handlar om att prioritera.
Tänka på vad som verkligen betyder något för mig och sedan
försöka ta till mig det. Lära mig att organisera mitt liv. Jag hatar
ovissheten, även om det ibland är bra med att inte veta allt hela
tiden. Men jag hör till den kategorin av människor som måste
veta allt i förväg så att jag liksom kan förbereda mig för det som
komma skall. Som sagt, nu känns det som att jag ser saker med
fräscha ögon.

Men vägen är lång. Har fortfarande många frågor, men inga svar.
Hatar det också. Men förhoppningsvis blir det så att jag tar reda
på svaren till de där irriterande frågorna. Men jag antar att det
är så med oss människor.. Vi kommer alltid att ha frågor, vi vill
alltid ha mer.

Ett ganska oklart inlägg såhär dags på dygnet men kände att jag
skulle behöva skriva lite här. Har annars mycket att tänka på,
t.ex. skola, har mycket att plugga den här sista veckan.
Och som vanligt försöker jag pressa allt till sista stund. Men ska ta
tag i skiten imorgon förhoppningsvis.

Det var också ett tag sen sist jag tog en av mina sköna promenader.
Borde gå en runda varje dag. Det är inte som att jag springer ute i
kylan, tar mer tid ute på fälten för att tänka, andas och bara vara.
Det gillar jag. Det enda jag vill ibland är att vara ensam med mina
tankar. Har alltid tänkt på att jag egentligen är en ensamvarg och
jag trivs så himla bra i mitt egna sällskap. Men samtidigt behöver
jag människor. Livet blir tufft annars.

Okey. Nu ska jag hålla käft och lämna er med en låt som jag har
lagt in förr, en låt som jag älskar och som betyder på flera sätt
otroligt mycket för mig. Min terapilåt, typ. 
 
 

Simon and Garfunkel - Sound of Silence